Ta tillbaka lusten

Pausar från evighetskoftan med sjuttiotalig sjal i billigt bomullsgarn. Gillar att sticka igen.

En uppdatering är kanske på sin plats

Det är ju fortfarande det där med livet. Det kommer i vägen för min stickning. Försöker kombinera en projektledarutbildning som var lite tuffare än jag ställt in mig på, med att jobba övertid och hinna med familjen samt vända om några dåliga vanor till det bättre.

På stickfronten lite nytt ändå: jag stickar min första kofta. Ett skittråkigt mönster, har det visat sig, så det går väldigt långsamt. Har fortfarande inte plockat av för raglanärmen trots att jag påbörjade spektaklet för en månad sedan på torsdag. Ska försöka skärpa mig.

Sjalen och livet

Min dator är trasig. Ester-väskan är jättetråkig (bara fasta maskor, runt runt to infinity and beyond). Tror att den får bli en garnkorg och så spar jag handtagen till något bättre. Har ekologiskt bomullsgarn som skulle bli en kofta till mitt barn, men mamma envisas ju med att sticka koftor till honom hela tiden så han behöver knappast en till. Det var livet.

Sjalen! Så här blev den. Glömde att fota den i dagsljus så nu fick det bli en fräsig vinkel för att undvika att to much info to see avspeglades i rutan. Vi kör bar överkropp och Jurassic Park III här ikväll nämligen.

Ja det var nog allt!

Ester-väskan begins!

Ägnade hela kvällen åt att nysta det stora trasslet trikågarn jag köpte på mässan igår. Tänkte ägna större delen av dagen idag åt att virka Ester, som väskan heter. Sedan måste jag svära lite över att jag inte har något avlagt rött plagg i garderoben. Tänker att ett rött foder hade gjort sig bra här, men min klädestradition har sedan urminnes tider gått i svart.

Trikågarn

I framtiden blir du en väska.

Blygsamt skryt

Jag har orkat sticka min första provlapp för att ta reda på stickfastheten till garn som egentligen ska vara på tunnare stickor än 3.5. Orimligt stolt över att jag lärde av historien (har numera halvfärdig body till människa bred som en trettioåring, men lång som en tiomånaders) och lät blir att kasta mig handlöst och oförberett in i strumporna som ska komma ur detta garn. Och sjalen, ja den fotar jag i dagsljus om någon dag, för ärligt talat blir det inte särskilt bra att fånga garnfärger med en Iphone i februarimörker. Plus att jag är alldeles för mör för att orka resa mig från soffan just nu.

One down!

Behold: min första riktiga sjal. Tillika det första jag stickat efter engelskt mönster. Hur svårt? Inte alls, efter att jag lärt mig att "pm" stod för "place marker" och inte att det var dags för en avig maska. Nu blockas den på väggen i barnrummet - när den är färdig med det kommer bild och mönsterlänk. God natt!